Det regnar ungefär hela tiden. Mörkt är det också. Men vet ni vad? Jag tog på mig gummistövlar och regnjacka och mötte upp A och M vid tunneln. Det har vi bestämt. Klockan 11.00 varje dag. Inga ursäkter!
(Om det verkligen inte är något)
Vi gick två varv i slingan tills vi kände att det räckte. Blöta byxor är inte trevligt.
Dessutom ringde försäkringskassan upp mitt i skogen och där gick jag i regnet med en person från försäkringskassan i telefon som plötsligt bad mig att vänta. Vänta på vad? Sedan var det jag som fick berätta vad som stod i registret angående mig själv för det kunde inte hon se.
Jag fortsatte gå med luren mot örat och tills armen nästan blev som bortdomnad. 1 km tror jag att jag hann gå, tills personen kom tillbaka och sade "Tack för att du väntade! Då skickar jag hem papper till dig." Konstigt. Men man får ju hoppas att hon hittade mina uppgifter. Hur svårt kan det vara?
Jag fortsatte gå med luren mot örat och tills armen nästan blev som bortdomnad. 1 km tror jag att jag hann gå, tills personen kom tillbaka och sade "Tack för att du väntade! Då skickar jag hem papper till dig." Konstigt. Men man får ju hoppas att hon hittade mina uppgifter. Hur svårt kan det vara?
Det var mycket skönt med den där promenaden i alla fall. Man piggnade till.
Om man undrar var ena sonen håller hus när det är som tystast. Titta in i rummet- där sitter han och spelar!
Fattiga riddare önskades. Så det blev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar