Bloggnamnet!

Nu kanske ni undrar varför bloggen heter Enkel, lättsam och komplex? Ja, men det är så jag känner mig och det var så jag fick det berättat för mig för några veckor sen att jag uppfattades som och det kändes så klockrent. Hur då? Berätta, sa jag.

"Jo men du bjuder gärna till, men bara ibland. Sedan stänger du dig. Du släpper inte gärna in folk. Du är komplex på nåt sätt."

Jag vet vad han menar. Det fick mig att tänka till. Detta var en vän som jag inte träffar så ofta, som berättade detta. Jag blev glad. Jätteglad faktiskt. Jag undrar ofta hur jag uppfattas och jag känner mig ofta så konstig. Upp och ner. 

Jag tycker också att jag är en enkel och lättsam person, som samtidigt inte bjuder in vem som helst i mitt liv. Ibland och ofta gör jag det ändå ....men bara väldigt ytligt. Det är jättelustigt. Detta händer när jag vill vara den där glada, käcka och roliga typen. Jag letar efter uppmärksamhet och låtsas ofta vara någon annan än vad jag är för jag vill så gärna vara omtyckt- men så när det plötsligt gäller och kommer till kritan, så har jag väldigt stark integritet och vill inte blanda mig med människor hur som helst och stänger plötsligt ute folk. Jag vill vara för mig själv och inte låtsas vara någon jag inte är. Jag känner mig ofta utanför, speciell och malplacerad. Dålig självkänsla spelar in här, men mitt självförtroende är det samtidigt inget fel på. Det är faktiskt stor skillnad där. 

Ja man kan gå djupare in på det här, men jag väljer att ta en dag i taget och inte grotta ner mig för mycket i sådana tankar, det har jag haft väldigt lätt för tidigare och vill idag bara titta framåt. Men ibland för att förstå sig själv och varför man är som man är, så måste man leta inom sig. Jag är på god väg att hitta mig själv alltså!

Mitt favoritcitat