Enkel och lättsam, men komplex...: juli 2014

måndag 14 juli 2014

Var det verkligen en läkare?

Jag undrar lite grann. Jag fick en kallelse till en ny läkare som jag skulle fått träffa häromdagen. I kassan säger personalen att den läkaren tagit semester. Jaha?
Istället fick jag träffa en ung kille på ca 23 år, som sa "Hej, jag är din nya läkare...hur mår du?"
Sen satt han och tittade på mig med handen på hakan... och jag tittade lite tillbaka och undrade om inte han också skulle gå på semester. Han var liksom klädd sån. Vitt linne, shorts och solglasögon på huvudet. Var han ens nån läkare? Han kanske var patient nu när jag tänker efter. Ja, folk tror ju att dom är det ena och det andra nu för tiden och i den här värmen kan väl vem som helst få storhetsvansinne. Ja jag vet inte. Jag betalade 300 kr för de 15 minuterna han pratade- och om vad vet jag riktigt inte . . . för jag satt i min egna lilla värld och undrade . . . "Kan man ens vara läkare i din ålder?", "Låtsas du veta alla de där termerna du snackar om nu?" och "Sitter du så här hemma och snackar med dina föräldrar & kompisar också?"

Nää, men jag förstod att samtalet var slut när han reste sig upp och sa att jag var fåordig ;-)

Ja och om ni vill veta, så är det jääkligt gott att ha en fläkt hemma och ett glas kall dricka är inte heller fel. Man är ju glad över det lilla om man får säga så!

söndag 13 juli 2014

Två månader sen sist

Tiden går fort när man är lycklig sägs det. Ja, det kan stämma. Men nu har tiden gått fort ändå, trots att man inte varit så lycklig.

Pappa blev jättedålig för snart två månader sen och åkte in akut med ambulans. Han kunde knappt andas och de tappade hans ena vänstra lunga på 3,4 liter vätska.

3,4 LITER! Hjärtat hade flyttat på sig på grund utav detta och läkarna var förundrade över hur han ens kunde stå på benen. Han har fått diagnosen lungsäckscancer och den går inte att operera bort. En cellgiftsbehandling har startat och han har mått jättedåligt utav den. Igår fick han åka in akut till sjukhuset då han har fått ont och svårt att andas igen.

På detta har också min älskade Simon flyttat hemifrån. Nu bor han i Uddevalla, vilket jag tror är jättebra- men jag är sorgsen på nåt sätt.

Idag känner jag mig ledsen, arg, frustrerad och vet inte vad som är vad. Jag vet inte vad jag känner överhuvudtaget om någonting och allting är en enda stor sörja av sorg.

Jag har idag beslutat att ta en paus ifrån facebook och istället skriva av mig här. På facebook är allting så glättigt och falskt. . . De vänner man har, pratar man med i "the real life"- det behövs ingen facebook för det.

Lite bilder också.